Valparna 9 veckor, Tassa har somnat in, Livskraftskullen 4 år.

Valparna är busiga, underbara och sugna på att komma ut till sina nya familjer. Venus hämtas nästa vecka. Neptunus är ev till salu. De som bokade henne har fått en sjuk hund hemma, så det passar illa med en ny valp samtidigt som deras nuvarande måste vila. Jupiter är till salu. 

Lite mer beskrivning av Planetkullen:  

Jupiter - En underbar kille som gärna leker med pappa Skittles eller busar vilt med mamma Alvina. De andra i flocken får också känna av hans lekfulla sinna. Samtidigt så vill han följa mig, när jag snickrar, målar eller lagar mat. Han kan bli en härlig hund för den som vill jobba med hund inom hundsport. Till salu.

Venus - En söt, lite försiktig tik som gärna håller sig lite i bakgrunden, tills dess att hon blir sugen på bus, - då är hon mitt i smeten. Hon brottas friskt med sina syskon, leker gärna med storasyster Idun (2år) och halvsyster Vilda (1 år). Kelig och mysig. Är bokad till familjen Otterholm i Norge.

Neptunus - Är en typisk "allroundhund". Hon följer gärna efter mig och upptäcker nya saker, spanar in grannens katt, retas med de vuxna hundarna. Använder nosen väl, och söker efter godis. När hon är trött ligger hon gärna hos de andra i flocken eller i mitt knä. Ev till salu.

Valparnas moster fick somna in idag. Tassa har bott hos dottern Sanna sista åren. Tassa är den sista powder puffen i flocken, (bortsett från valpar). Hon har blivit sämre sista veckan. Hög feber och dåligt allmäntillstånd. Främst var det i magen det felade. Tassa blev nästan 9 år. Hon startade sina dagar i Grängesberg (Dalarna). Sedan bodde hon sina första 2 år utanför Smedjebacken (Dalarna). Där hittade vi henne, dräktig och i behov av ett nytt hem, hösten 2016. - Hos oss kom ganska så snart "Kryddkullen 2016" och sedan även "Muminkullen 2017". Hon har sedan hjälpt till med de andra tikarnas valpar och vaktat flocken. Även sista dygnet har hon varit en givet matriark i flocken. Där hon mest legat på en filt och valpar samt övriga flocken har paraderat runt och väntat på hennes direktiv. Saknaden efter en så dominant men ändå tålmodig tik kommer bli stor.

Tassa 2014 - 2023. foto Sabina S.

Tassa 2017

Tassa tillsammans med Venus och Neptunus 20/7-2023.

Wetterdjurkliniken (Agoston) fixade så

sista minuterna blev fina. RIP Tassa.

Planetkullen 9 veckor.

Unike (Malte) och Livia 8 veckor här men

 imorgon (22/7) fyller dom 4 år. Grattis!

Trolla har somnat in.

Plötsligt så är dagen inne, dagen som alla hundälskare hatar. Dagen då det är dags att säga tack och adjö för alla nafsanden och bus, upptåg och mysiga kel, samt valpar. Trolla blev drygt 10 år. När matte Helena blev sämre och sämre så följde Trolla med i samma utveckling. Imorgon är det 7 veckor sedan matte Helena dog. Helena och Trolla hade ett tight band emellan sig. Trolla har aldrig tytt sig till mig. Så nu när Helena varit borta sista veckorna, känns det lite som att Trolla gett upp. Hon har ätit mat men ändå magrat ur betänkligt mycket. Hon har tappat mer och mer päls. Den päls som har funnits kvar har blivit mer och mer livlös,  "död" och råttfärgad istället för golden som hon varit tidigare i livet.  Idag somnade hon in lugnt och stilla. Ett värdigt slut för vår matriark-tik.

Sista bilden på Trolla. Ligga på husses

 tröja ger lite extra trygghet.

Ett litet ljus brann  för Trolla hos veterinären.

Det enkla och lilla säger ofta mycket.

Trolla hjälper dottern Alvina med valpen Don Vito 2018.

Trolla i rosett och dottern Tassa i tomtedräkt 2019.

---...---...---

Sen måste jag ju säga grattis till Mirakelkullen som föddes idag för 11 år sedan. Det var vår första kull i huset. Det var Portugisiska vattenhundar. Mirakel, Bonus och Triumf föddes efter en väldigt jobbig förlossning. Mamma Geisha och pappa Apachie är borta sen länge. Tyvärr så försvann även Tria - Triumf för några år sedan, också. 

De tre kämparna i mirakelkullen - 11 år sedan idag.

Grattis till pälströjorna!

Atreyu R I P.

 Atreyu (2007 - 2020)  Digadogs the nice one. 

Så kom då dagen som alla hundälskare hatar. Dagen då man måste ta det svåra beslutet att låta sin följeslagare somna in. Atreyu har varit en helt fantastisk följeslagare - först till Sanna, Helena, mig och nu de sista 3 åren, Helenas pappa Bengt. Antagligen fick han någon form av problem med hjärnan. Om det var en stroke eller något annat vet vi inte men en trevlig hund fick somna medans han hade sin integritet kvar.

Så här hade matte Helena beskrivet honom på bloggen: Atreyu var den första hunden i vår flock och han flyttade till oss våren -08. Eftersom lillhusse Stefan var extremt allergisk som barn hade husse och matte inte vågat sig på någon hund i huset tidigare. Men så hörde vi att många pälsdjursallergiker ofta fixar portisar och till hela familjens glädje så fungerade det utan problem!

Atreyu är en mjuk och fin hane som gillar att jobba både med huvudet och kroppen. De senaste åren har han gått som ensam pensionärshane bland alla våra tikar. Dock blir alla tikarnas löpperioder lite för stressande för honom. Så nu har han flyttat till mattes pappa i Totebo där han njuter i fulla drag av att bli bortskämd med mycket uppmärksamhet som ensamhund.

På rasspecialen 2009 för Portugisiska vattenhundar 

visade Atreyu framfötterna. Många rosetter blev det!

Atreyu (t.h) och hans skyddsling Tria, Grännaberget.

Vår första och sista Portugisiska vattenhund, Atreyu 2007 - 2020. 

Förlust.

En förlust vi måste meddela, är att Geishamors Mymlan somnade in i helgen. Mymlan har varit aktiv i utställningsringarna med matte Therese. Ibland så ser man redan när valp och köpare har den lilla extra kontakten, sinsemellan. Therese och Mymlan hade just den där extra lilla glimten mellan sig.

Mymlan slutade äta och fick övertalas att ta vätskeersättning. Vid ett veterinärbesök kände veterinären en knöl i magen som inte ska vara där, prognosen var dyster och det var osäkert om hon någonsin skulle få bli riktigt frisk igen. Då togs beslutet att låta Mymlan somna in. I våra ögon ett helt riktigt beslut, då utdragna behandlingar och tveksamma resultat inte är vad en glad, trevlig följeslagare som Mymlan behöver.

Vi beklagar å det djupaste, men är samtidigt glada för att Mymlan och Therese fick en fin, om än på tok för kort, tid tillsammans.

Mymlan 8 veckor.

Mymlan 2 år, nov 2019.

R.I.P Geishamors Triumf (Tria) 2011 - 2019

Med stor saknad måste vi meddela att vår härliga egenuppfödda Portistik Tria har fått somna in, i denna världen. Tria föddes i vår allra första kull (Mirakelkullen) 2011. Mamma Geisha och pappa Apachie bodde också i vår kennel. Tria var energisk och väldigt aktiv men även ganska så het. Givetvis blev husse överlycklig, då han gillar heta hundar han får dämpa. Tria ställdes bara ut 2 gånger. En gång på rasspecialen för Portugisiska vattenhundar med mediokert resultat. 2´a gången 4 veckor senare gick det desto bättre på en internationell utställning, då domaren bara älskade henne. Hon fick exellent (högsta bedömning) trots att husse inte kunde springa ordentligt i ringen.

Efter några år så blev husse sjuk. Tria mådde inte bra när flocken blev större och husse inte orkade aktivera henne lika mycket. Hon flyttade till husses yngsta son, Johan och hans familj för 3 år sedan, där hon varit en av grundstenarna i familjen på 4 barn (0 - 15 år) och en huskatt. Nu kommer vår positiva och aktiva AdHd-hund få springa på de gröna ängarna istället för att vara hos oss. Se mer på: Änglahundar .

Tria var verkligen lovande redan som 8-veckors valp.

Som nerklippt syntes hennes fina huvudform extra väl.

Favoritstället på baksidan av huset, där har man koll på allt och alla.

Döttrarna har flätat Trias lugg.

På internationell utställning och exellent-bedömning.

När yngsta barnbarnet Thore föddes våren-18.

Barnbarnet Helmer och Tria sommaren -17.

Inte bara barn skulle passas...

Leka med Thore gillade Tria.

Hmm, buspojkar som klätt på Tria solbrillor.

Febr 2019, på promenad.

Puss på Thore.

Amningsrast vid sjön, april 2018.

Duktig Tria som ofta fick springa lös på avsides promenader.

Bebisvakt.

R.I.P. Pillan

En av de absolut tuffaste sakerna med att vara hundägare är att vara tvungen att ta beslutet att låta sin kära vän somna in. Det är ett ansvar man tar på sig i samband med att man skaffar hund och är tyvärr ofrånkomligt förr eller senare. Mattes mammas storpudeltik Pillan har bott med oss i flocken det senaste året eftersom hennes matte varit sjuk. Nu blev Pillan riktigt sjuk och igår vid lunchtid fick hon somna in. Hos veterinären hade de ordnat det fint med levande ljus och allt var lugnt och vackert. Vi kommer att sakna dig i flocken, gumman! 💞

Hon ville gärna vara husses "lilla" knähund.

Pillan med hela flocken. Vila i frid, hjärtat! ❤

En sorgens dag

I morse fick vår älskade portistik Geishamor en stroke och det var dags för henne att få somna in. Stort tack för att du varit en del av vår flock i nära ett decennium som väldens mysigaste gostjej för oss tvåbeningar och som världens bästa matriark för alla fyrfotingar i huset. Alla i flocken kommer att sakna dig något oerhört, gumman. Nu hoppas vi innerligt att du springer fri och lycklig på ängarna där ovan tillsammans med din käre Apachie som väntar på dig!

❤ Druvgårdens Geisha 20060707 - 20161130 ❤

Matriarken blickar ut över ägorna

Utställning

Geisha och Apachie

Geishamor med Bonus, en av valparna från hennes två kullar

Geishamor med sina två döttrar Jazz och Tria

Hela portisflocken på kökssoffan

Bus på bakgården

Atreyu och Geisha

Finaste fåtöljhunden

Tria och Geisha

Jazz och Geisha

Geisha och Trolla

Bästa nannyn till Trollas valpar i somras

Den som väntar på nåt gott ....

R.I.P 

Nostalgitripp

Mattes pappa Bengt har skannat in en massa gamla bilder från förr och matte blev så till sig att hon bestämde sig för att lägga upp bilder på hundarna hon växte upp tillsammans med. Ljuva barndomsminnen, säger matte. Underbara änglahundar!

Mattes familjs första hund hette Tova och var en Shetland sheepdog (Sheltie).

Sötaste Tova som valp. Hon blev väldigt stressad av att ha småbarn i huset som
hon försökte valla. Med tiden fick hon ett nytt hem hos mattes farfar och farmor
där hon levde gott och blev bortskämd tills hon blev riktigt gammal och grå.

Familjens andra hund var en Airedaleterrier som hette Bamse.

Matte badar med Bamse och Tova, trots att det ser ganska kallt ut. Burr!

Matte gjorde sitt bästa för att hålla styr på både Bamse och lillebror.
Själv tror hon inte att hon inte  lyckades med det så särskilt ofta.

Bamse var oftast en riktigt cooling som sökte skugga ...

... men har var också världens bästa lekkamrat åt lillebror och matte.

Tyvärr dog Bamse några år för tidigt i hjärnhinneinflammation,
troligtvis p.g.a. fästingbett. Han blev djupt sörjd och saknad!

Efter några år utan hundar i huset skaffade familjen en storpudeltik som hette Candy.
Namnet kom sig av att matte och hennes bror avstod lördagsgodis i ett helt år för att
hjälpa till att spara ihop till valpen. Här tävlar matte 14 år (i stortröja och jeans)
och goaste Candy i lydnad på en pudelträff i Skokloster 1979. De vann inte!

Ytterligare en lydnadstävling. Den gick betydligt bättre!

Efter en tid blev det ännu en pudel i huset; Dixie. Hon var en härlig, liten silverfärgad
dvärgpudel med mycket go i sig. Här poserar hon tillsammans med familjens katt Nalle.

Eftersom matte la beslag på Candy (tränade och tävlade med henne i lydnad) så fick
mattes lillebror Bosse en Collie som hette Essika att jobba med. Mysigaste Essika
hade trist nog svåra hudproblem och var tvungen att avlivas efter bara ett par år.

Här träffar Candy en tjusig, brun norrman för att göra valpar.

Och här är Candys valpar nyfödda: Arramis, Atos och Fatima.

Matte flyttade hemifrån för jobb och studier men den här lille, söte killen
(Aramiss) hamnade så småningom hos matte när hon skaffade egen familj.