Mjölkersättning - är inte det sämsta...

Livskraftskullen fortsätter att växa och steg för steg så fungerar matningen bättre och bättre. MÅNGA små barnsprutor med mat blir det... Varannan timme är det dags för påfyllning. Matte är som en nybliven spädbarnsförälder och vill aldrig sova - utan instinktivt se efter de små 24/7 (som de säger i utlandet, eller hela tiden på Småländska). Mamma Trissan är feberfri för tredje dygnet i sträck, så nu börjar vi våga hoppas på riktigt. Vi glädjs med valparnas framsteg och Trissans återgång till det lite mer normala.

"Husse är så stor, så stor - Unike är så liten".

Lugnet efter stormen?

Nu ska jag lite kort berätta om vår resa m Livskraftskullen. Trissan fick som vi tidigare meddelat problem vid sin naturliga förlossning 22/7. Vi var tvugna att åka till Djursjukhuset Jönköping (Anicura), för hjälp med ett kejsarsnitt. Kejsarsnittet gick bra med 2 små valpar 70/90 gram och en "normal" på 130 gram som resultat. Den 23/7 så hade Trissan fått hög feber (40.4). Vi åkte på nytt in och fick hjälp m penicillin. Lille Starke klarade tyvärr inte av att få i sig tillräckligt utan somnade in. Tyvärr blev det inget resultat av medicinen utan vi fick åka in med henne igen på fredag morgon (26/7). Hon hade då pendlat mellan 39.4 - 40.1 hela tiden. Man gjorde en grundlig ultraljudsundersökning och tog mer prover än lilla Trissan hade blod till... Det visde sig att hon hade fullt med var i livmodern och äggstockarna. Även en spricka på livmodern så det hade läckt in var i bukhålan. Hon opererades igår eftermiddag igen, och skulle bli kvar i minst 2 dygn. Idag ringde en lyrisk veterinär och meddelade att de hade en frisk, feberfri Trissan som ville hem till valparna. Så nu har Trissan haft: - sin sista kull, - sitt sista löp, - sin sista operation. Nu får hon gå kvar som materiark i flocken och stötta de yngre tikarna.

Valparna får tyvärr inte dia på minst 7 dagar då Trissan går på smärtstillande och antibiotika. Så jag och Helena, faster Margareta och svärmor Kerstin får hjälpas åt att mysa, mata och mjölka ur Trissans mjölk så hon slipper mjölkstockning. Valparna står still i vikt - men just nu känns det som ett framsteg då de bara för ett dygn sen blev avvänjda från mammas spen-mjölk. Nu blir det ytterligare 7 dagar med miniflaskor/sprutor med mjölkersättning. Sen kanske vi kan lura igång det naturliga med Trissan och valparna igen, annars så blir det "flaskbarn".

Trissan den starka överlevaren!

Lite rolig bild av oss uppfödare - Ganska så nära sanningen...

R I P Starke.

Tyvärr så var världen alltför stor och svår att klara av för lille Starke. Han somnade in kl 17 i mattes handflata. I morse kändes han lite mindre alert än tidigare. Han började tappa hull under dagen, och blev allt svårare att stödmata allt eftersom dagen led. Så nu har han fått förenas med de två som inte klarade förkossningen i måndags morse.

Kvar har vi micro-tjejen Livliga LIVia och "normale" killen Unike Unikum. Vi kommer att fortsätta stödmata henne varannan timme tills Livia kan dia på egen hand - fullt ut. Unike äter själv och har inte fått något stöd. Han har redan dag 2 ökat med 30 gram.

Febern har börjat ge med sig och snart är Trissan sig själv igen.

Oerhört HET tik...

Inte ens en jobbig förlossning med kejsarsnitt var nog... Igår eftermiddag fick Trissan hög feber. Så det fick bli ett nytt besök på djursjukhuset och lite dropp och antibiotika. Troligtvis är det en infektion. Hur, vad exakt osv vet vi inte - men vi håller tummarna och vi tycker oss se små framsteg i hennes allmäntillstånd. Hon har nu på morgonen börjat "städa" valparna på kiss och bajs igen. Nu så ska Trissan få penicillin i 5 dagar. Vi tvingar i henne vätskeersättning och stödmatar de 2 minsta valparna varannan timme dygnet runt, så de inte tappar i vikt då de är ovanligt små.

Viktlista: 22/7 23/7 24/7
Unike Unikum (Puffhane) 140 g 145 g 170 g
Starke Styrke (Nakenhane) 90 g 85 g 90 g
Livliga LIVia (Nakentik) 70 g 65 g 70 g

Med tanke på resor till och från djursjukhus och att mamma Trissan varit utslagen av feber så är vi väldigt nöjda med att vi lyckats hålla kvar de små på sin födslovikt. Så nu är det nystart med penicillinbehandlad tik. Valparna mår förvånansvärt bra! Vi hoppas att mamma Trissan snart får må bra också.

Drippeti dropp... med småvalpar på magen.

Från moll till dur.

Nu är Trissan förlöst. Det blev en resa vi sent ska glömma. Hon började få tätare och tätare förvärkar på morgontimmarna igår 22/7. Vid kl 05.00 så skulle husse ta hand om henne - tyckte hon. Helena och jag satt hos den lilla blivande mamman och masserade magen och försökte stimulera henne till att börja krysta/driva ut valparna. Hon krystade några gånger lite halvhjärtat, men utan nån verklig kraft. 07.50 gick vattnet. Sen kom det en fostersäck med vätska i men utan valp. Troligtvis har den tillbakabildats sent, vilket kan hända ibland. Vid 9.10 så lyckas vi hjälpa henne att få fram en valp som är väldigt liten (90 gram), och död. Vi känner att det rör på sig i magen på henne, men början på förlossningen är ju allt annat än ljus.

09.35 så hjälper vi henne att få fram ytterligare en valp som också den är död. Den har dessutom en tom fostersäck lindad runt sig. Så nu är det uppenbart att det kommer att bli en tung dag i kenneln. Hon har fortfarande väldigt ytliga krystvärkar och de är dessutom på avtagande. Vi försöker stimulera henne med sockerlösning men får ingen effekt. Återigen känner vi rörelser i hennes mage så vi bestämmer oss att vi måste söka hjälp då valparna inte verkar orkar med en normal förlossning och Trissan inte får igång utdrivningsfasen ordentligt. Så det blir en akutresa till Anicura, Djursjukhuset i Jönköping. Där tar man blodprov som visar lite lågt kalcium - men inte superlågt. Det är ibland så att kalcium/kalk kan få tiken att börja krysta bättre. Trissan fick dropp med extra kalcium i men vi fick ingen reaktion.

Vi röntgade och såg 3 valpar i magen. Dock var 2 väldigt små och en liten, låg i fostergången. Ultraljud visade på 3 hjärtan som alla slog - men väldigt sakta. De skulle inte klara en normal förlossning. Det fanns ingen annan utväg än att göra ett kejsarsnitt. Eftersom personalen på operation klarar sig utan en orolig hundägare så satt jag i väntrummet och missbrukade kaffe. Jag skulle bli inkallad så fort de fått ut valparna - om de levde. Trissan behövde ju sys ihop och sen få vakna upp efter narkosen, så hon skulle anlända senare. Efter en dryg timme fick jag beskedet att de lyckats få ut alla 3 levande - men svaga och små. Jag fick strax därpå gå in på avdelningen och "vårt" rum. Där fanns en liten vagn med värmemadrass, 4 st plasthandskar med varmt vatten i, täcken och 3 små vilddjur. Det var en liknande vagn som man använder på BB när spädbarn är nyfödda. Vi hade blivit med trillingar i kenneln.

Den största av valparna satt fast i fosterkanalen. En liten kille låg i sin fostersäck, som sig bör. Sen har vi den stora sensationen. Lilltiken hade ingen fostersäck! Hon måste ha frigjort sig av den vid förlossningsstarten hemma på morgonen. Så hon har överlevt utan sin "fodersäck" i minst 6 timmar! Dessutom är denna lilla bitchen arg som få. "- Ge mig mat", skriker hon högt och ljudligt. När Trissan har återvänt så får jag fortsatt vänta med att lägga till valparna till hennes spenar för hon är groggy efter narkosen och vill primärt bara få vara ifred. Detta är frustrerande då valparna skriker efter mat - men maten inte är redo... Efter en halvtimme så får jag bättre kontakt med Trissan och presenterar valparna för henne. Hon är ju en erfaren tik så hon accepterar ganska så snabbt sina valpar. Några timmar senare får vi åka hem. Ibland kan det som börjar i moll - landa i dur. Inte minst beroende på 3 underbara valpar men även på att vi har en bra försäkring, så vi kunde hjälpa Livskraftskullen till livet och Trissan att bli mamma igen..

Nu har natten förflutit lugnt. Vi stödmatade lilltiken lite igår kväll, då hon är väldigt liten och har svårt att hålla kvar spenen i munnen. Hon har trots sin litenhet bra sugreflexer, men saknar lite styrka. Så vi hoppas att vi klarar att hålla alla 3 vid liv. Alla 3 är lovande och väldigt fina.

Trissan med sina livskraftiga valpar.

Mot alla odds - Geishamors Livskraftskull:

 Hane, puff, svart med vita tecken. 140 gram. 

Geishamors Unike Unikum

Hane, naken behåring 3? brun m vita tecken 90 gram

Geishamors Starke Styrke

Tik, naken behåring 2? Grå m vita tecken 70 gram.

Geishamors Livliga LIVia

Nästan, nästan, nästan dags...

Trissan är idag på dag 58 efter första parningen, (dag 54 efter parning nr 2), hennes förra kull, (taubekullen) kom på dag 62 efter första språnget, 59 dygn efter sista. Igår eftermiddag så tempade jag in henne på 37.5 och det brukar vara 1-2 dygn innan valpfödseln, som våra tikar höjer med 1- 1½ grad. I morse så var fortfarande tempen höjd på 37.3 så det borde vara ett dygn kvar. De sista 4-5 timmarna innan förlösningen brukar våra tjejer få sin standardtemp. Hundar har ju normalt ca 36 grader alltså 1 grad mindre än oss tvåbenta. Dock är det stor variation mellan olika individer. Vi har tempat in våra tikars normaltemp enligt följande: Trolla 36.2, Trissan 36.4, Tassa 36.4, Alvina 36.7 och Fiorella 36.4. Det kan tyckas som små skillnader men om de blir riktigt dåliga så har en halv grads skillnad från början väldigt stor betydelse.

Vi har några namn på "Intresselistan" även denna gången. Det är en lista som vi har för att anteckna de som är intresserade av en valp från oss. Den förpliktigar inte till någonting utan visar endast intresse. Det är helt kostnadsfritt att stå på listan med sina önskemål om naken/puff - tik/hane. Vill du vara med på listan av intresserade så skicka gärna ett mail till: Peter

Nu är det nära och i natt har Trissan fått sova hos husse i sängen. Hon ville inte stanna hos de andra i levnadsrummet vid sänggåendet, utan visade tydligt att husse skulle få en dräktig tik som sängvärmare. Jag har ju tidigare gissat på lördag - Oj, det är ju redan imorgon... Hmmm, kanske det dröjer någon dag till men vi närmar oss med stora steg den tiden då man tittar mer i valplådan är på TV eller datan. Trissan meddelar att hon sover gott i husses säng.

Jag sitter här och vaktar min låda, 

då kommer jag närmre mattes macka också...

- Snåle gubbe - ge en stackars dräktig tik lite kött och korv...

Flockkompisarna: Alvina med mamma Trolla

njuter i solen innan valppassningen börjar.

Valpningsveckan?

Nu hoppas vi att vi är inne i valpningsveckan. Trissan bär magen med stolhet och allt känns väldigt lovande. Idag har husse möblerat in valplådan i köket. Så nu är det bara valparna som fattas - resten är klart. Jag gissar ofta och gärna, (inte nödvändigtvis bra), på att det blir på lördag 20/7. Trissan är mycket som en "urhund" med sina signaler och driftsmässiga yttringar. Så jag är ganska så säker på att valparna kommer i tidig gryningstimme (då risken för att rovdjur ser/hör henne är mindre).

Klart att hela flocken ska ligga i samma bädd. -Vi är 

ju riktiga Sällskapshundar, så då gillar vi sällskap.

Zzzz, säger överst från vänster: Tassa och Trolla.

Främre från vänster: Alvina, Trissan och Fiorella.

Trissans tur att använda lådan igen. Ny bädd och

 nya överdrag till densamma. Vi har valparna i köket.

Väntans tider...

Trissan vill gärna att valparna kommer nu så hon får springa och hoppa som vanligt. Allt är klart och förberett för de små att anlända. Nu är magen så stor att hon ofta stönar när hon lägger sig ner. Fortfarande vill hon gärna ligga i husse knä framför Tv´n - en lite stund, men sen blir det för tungt för magen. Idag är det dag 51 från första språnget och 47´e dagen efter andra språnget. Så om det tog sig vid första hänget kan vi vänta valpar mellan onsdag och lördag nästa vecka. Var det vid det andra språnget någon valp tog sig, så blir det ytterligare några dagars väntan. Trissan och de andra avelstikarna brukar ligga på ca 57-60 dagar från betäckning. Vi hoppas att hon inte väntar alltför länge med att föda de små.

Ni som är intresserade får gärna anmäla intresse så skriver vi upp er på en "Intresselista" som inte förpliktigar till något - bara visar intresse för våra valpar. Skicka i så fall gärna ett mail till Peter. För mer info kolla gärna in vår sida om hur vi säljer valpar: Till Salu.

" - De´ ä´ tungt nu..."

- Va gör du gubbe? - Jag är ingen gädda.

Nu är magen större än bröstkorgen.

När valparna sparkar så blundar Trissan ibland.

Att ligga i husses fåtölj är jättemysigt.

En liten film på den STORA Trissan:

Lite bus och lek måste man ju orka med 

även om magen är stor som en spärrballong.

Lugnet innan valplådan fylls.

Snart är det dags för Trissan att släppa ut de små valparna. Hon är redan, minst sagt, trind... Hon äter valpfoder sedan 3 veckor tillbaka men får även lite vuxenmat så balansen kontra vanan ska vara i harmoni. Skillnaden är marginell på sammansättningen av maten men valpmaten har lite högre protein och fetthalt, vilket både tik och valpar behöver. Hon hoppar fortfarande upp i mitt knä när jag sitter i soffan men emellanåt stönar hon lite då magen är ivägen. Även när hon ligger i sin bädd stönar hon lite när valparna sparkar. Jag har fått en och annan spark av små valpben när jag känner på "ballongmagen". Stor risk/chans att det blir tidigarelagd förlossning. Vi är förberedda med allt och kommer att hålla oss hemma så mycket som möjligt, annars så finns någon annan här som kan ringa hem oss. Jag har ju gissat på 8 valpar. Helena, Sanna och svärmodern har tingat in 5, 6 och 7 små underverk. Taskigt för dom att bara jag har rätt...?

- Låt mig va. - Blivande mammor måste få vila! 

Bestämd och trött Trissan.

Trissan visar gärna upp sin stora mage, lite mjukmassage är mumma.

Välspänd mage (på både husse och Trissan).

Vi säger också Grattis och bra jobbat till Aske - Geishamors Fernando Fernandito, (Taubekullen) från Jönköping som var på Rasspecialen i Borås och fick ett VG (Very Good) på sin första utställning. Elisabeth och Jan ville testa att ställa ut och med tanke på bedömningen så gick det ju riktigt bra!