Vilken resa och start för Gourmetkullen och Fiorella... Tror det är tur att vi är vana vid konstiga händelser och att (nästan) allt drabbar oss. Vi är ju liksom vana vid att inget är smidigt. Utan att prata massor om sjukdomar så kan jag väl nämna att jag skulle på en andra operation i halsen, pga bisköldkörtlarna 2016 - Klart att den fick skjutas på i tid, då jag fick en ordentlig hjärtinfarkt precis innan planerad operation... Helena skulle äntligen (2018) få en diagnos på sin förhatliga MS - som plågat henne i 20-talet år. - Det fick hon samt en diagnos om spridd cancer... Så att det även blir lite krokiga vägar när vi vågar utmana ödet och ta en kull valpar - det är väl tyvärr bara givet.
För att strukturera denna omgång händelser så börjar jag med att Fiorella på dag 59 efter första språnget, började få värkar den 4 mars. Efter lite massage och husses dunderdryck (lite druvsocker utblandat i vatten), föddes den första valpen efter ca 40 minuters värkarbete. Den andra fosterblåsan blev synlig efter ca 20 minuter - men ingen valp. Efter ca 20 minuters synlig fosterblåsa bet Fiorella sönder den - fortfarande ingen valp. Hennes djupa krystarbete avstannade. Hon hade värkar men krystarna var ytliga, utan större driv i. Vi avvaktade men lyckades inte få igång djupare krystar så det blev en resa till Anicura i Jönköping. Röntgen och ultraljud visade på 4 levande valpar i hennes mage och en död i fosterkanalen. Efter calciumdropp och värkstimulerande så födde hon naturligt fram både den avlidna valpen (utan moderkakan) och de 4 levande helt naturligt. Hon var pigg men lite medtagen. Så vi tackade för oss och åkte hem. Dagen efter började Fia få feber - 39.5. Nu är det inte ovanligt att tikar får lite feber efter en förlossning. MEN det var lite högt... I söndags 2 dagar efter förlossningen hade tempen ökat till 40.0 så det blev en ny tripp till Anicura. Man ultraljudade och såg saker som inte stämde i hennes livmoder. Med stor sannolighet var det den saknade moderkakan som gjorde att livmodern blev infekterad. Hon blev satt på antibiotika. Vi kämpade med att handmata 5 vilda valpar med mjölkersättning. På morgonen så ringde Anicura och meddelade att det var tvunget med ett avlägsnande av livmoder och äggstockar. Hon opererades och allt gick bra. Jag fick hämta hem henne igår eftermiddag - 28 timmar efter att vi kört in henne. Hon står på en snäll smärtstillande tablett som inte överförs till mjölken. Direkt hemkommen ville hon ner till valparna men såret på magen var lite ömt så hon lät bara 2 eller 3 dia i taget. De andra 2 eller 3 tvättades minutciöst. Idag har hon sluppit sårtejpen och det verkar läka både snabbt och bra. Nu ligger hon på rygg och låter alla 5 vilddjur samtidigt festa i mjölkbaren. Igår och idag ligger tempen på betydligt beskedligare 38.5. Då hundar har ca en grad högre än oss människor så är det inget alarmerande. Pellets är inte något hon anser att hon behöver äta längre: "- Ge mig färskfoder"! Så från planen att det skulle bli en enkel valpning till dessa intensiva dagar, är som sagt något vi borde ha räknat med direkt. Givetvis är vi överlyckliga att Fia och valparna mår bra men det där som heter sömn och stressfri miljö vore väl skönt att prova på nån gång.
