Den unika och härligt egna Livia har fått somna in idag. Livia föddes av Trissan med hjälp av kejsarsnitt i juli 2019. Pappa är Geishamors Mumin. Livia var extremt liten och hade svårt att få hjärtat att slå. Så jag masserade igång henne flera gånger på djurkliniken. När hon föddes vägde hon endast 70 gram. Mot det mer normala 150 - 200 gram. Vi fick mata henne under de första veckorna med en liten medicinspruta. Livia bodde sina första 2 år på kenneln, men flyttade sedan till Anita. Idag går tankarna till Anita och hundkompisen Alfons (Geishamors Atle*). En liten hund men en STOR profil har lämnat oss.
Underrubrik ovan inlägg
- Startsida
- Vår Kennel / Våra kullar
- Om oss tvåbeningar
- Våra tikar
- Våra hanar
- Chinese Crested Dog
- Omvårdnadstips
- Allergi?
- Cadillackullen - 25
- Planetkullen -23.
- Gourmetkullen - 22
- Asakullen-21
- Fikakullen - 20
- Livskraftskullen - 19
- Rim&Ramskullen -19
- Maffiakullen -18
- Muminkullen -17
- Taubekullen -17
- Kryddkullen -16
- Bauerkullen -16
- Musikkullen -12
- Mirakelkullen -11
- Änglahundar
- Till salu!
måndag 12 januari 2026
Geishamors Livliga Livia har somnat in.
tisdag 22 juli 2025
Grattis Livskraftskullen 6 år! + Cadillac-kullen 2 veckor.
Grattis till Livia och Unike (Malte). 6 år idag. Efter en tuff start där de föddes med kejsarsnitt så blev det ju ändå värre när mamma Trissan fick operera bort livmodern, några dagar efter förlossningen. Så dessa charmiga valpar är uppfödda på flaska och matade varannan timme dygnet runt. Jag, matte Helena och Helenas faster, nunnan Margareta (Syster Birgitta) jobbade i skift. Att namnet blev Livskraftskullen berodde på att vi fick kämpa för livet - både på valparna och för matte Helena, som hade spridd cancer, redan då. Att det redan har gått 6 år. - Idag ropar vi: GRATTIS på 6 årsdagen!
---...---...---
Cadillac-kullen växer och utvecklas jättefint. Ville och Bea har öppnat ögonen helt. Edde är lite mer tveksam att titta på mig... Mamma Vilda släpper valparna mer och mer. Ville är den som utmärker sig genom att vara tidig med att fixera blicken, stå och gå några steg. Edde och Bea är mer normala i utvecklingen.
Vikttabell: Edde Ville Bea
Födsel: 185 138 147
2 veckor: 416 350 403
---...---...---
En liten kuriositet - Pappa till Livskraftskullen är Geishamors Mumin och pappa till Cadillac-kullen är Geishamors Saffran (Scott) som inte bara är hanar födda i vår kennel utan de lever och bor tillsamman på Visingsö.
---...---...---
Skittles har testat att bo några dagar i Jönköping hos Sarah. Hon hade tidigare Tommy som vi använt 4 gånger i avel i vår kennel. Tyvärr så fick ju Tommy somna in i somras. Så nu har Skittles testat att vara på semester i Smålands största stad.
måndag 19 augusti 2019
4 veckor idag.
söndag 11 augusti 2019
3-veckors valparna.
Mamma Trissan har hämtat sig förvånansvärt bra efter alla äventyr med operationer och medicineringar. Nu får hon vara den mamma hon vill, utan konstiga tröjor som husse designat... Valparna suger intensivt på hennes spenar, dock verkar det vara slut med mjölkproduktionen. Snäll som hon är låter hon valparna suga hur mycket de vill. Så vi håller fortsatt på och matar med mjölkersättning. Snart ska valparna få pröva uppblötta pellets.
måndag 5 augusti 2019
2-veckors valparna.
Lilla "Livliga Livia" ökar nu mest i procent av vikten, ca 5-6% varje dag. Herculeslike "Unike Unikum" ökar mindre men är en stabil valp som älskar att klättra över alla bäddar och begränsningslådor. Vi väntar tills valparna är lite större med att introducera uppblötta pellets. Mamma Trissan tar sista dosen med smärtstillande ikväll. Penicillinet är redan avslutat så på onsdag 7/8 kommer valparna att få börja suga och sutta på henne igen. Mjölkproduktionen kommer troligtvis inte igång mer men det kan ju vara trevligt att ligga och mysa vid mammas spenar ändå...
Husse lovar att försöka uppdatera mer när valparna kräver mindre.
lördag 3 augusti 2019
Livskraftskullen kämpar på - trots en skakig start.
Vi fortsätter att helt utfodra med mjölkersättning. Nu drar vi ibland isär lite mer på givarna och ökar istället doserna. Så ibland får vi sova 3 - 4 timmar sammanhängande. De små murmeldjuren växer bra och just nu ser allt lovande ut.
tisdag 30 juli 2019
Mjölkersättning - är inte det sämsta...
lördag 27 juli 2019
Lugnet efter stormen?
Valparna får tyvärr inte dia på minst 7 dagar då Trissan går på smärtstillande och antibiotika. Så jag och Helena, faster Margareta och svärmor Kerstin får hjälpas åt att mysa, mata och mjölka ur Trissans mjölk så hon slipper mjölkstockning. Valparna står still i vikt - men just nu känns det som ett framsteg då de bara för ett dygn sen blev avvänjda från mammas spen-mjölk. Nu blir det ytterligare 7 dagar med miniflaskor/sprutor med mjölkersättning. Sen kanske vi kan lura igång det naturliga med Trissan och valparna igen, annars så blir det "flaskbarn".
onsdag 24 juli 2019
Oerhört HET tik...
Viktlista: 22/7 23/7 24/7
Unike Unikum (Puffhane) 140 g 145 g 170 g
Starke Styrke (Nakenhane) 90 g 85 g 90 g
Livliga LIVia (Nakentik) 70 g 65 g 70 g
Med tanke på resor till och från djursjukhus och att mamma Trissan varit utslagen av feber så är vi väldigt nöjda med att vi lyckats hålla kvar de små på sin födslovikt. Så nu är det nystart med penicillinbehandlad tik. Valparna mår förvånansvärt bra! Vi hoppas att mamma Trissan snart får må bra också.
tisdag 23 juli 2019
Från moll till dur.
09.35 så hjälper vi henne att få fram ytterligare en valp som också den är död. Den har dessutom en tom fostersäck lindad runt sig. Så nu är det uppenbart att det kommer att bli en tung dag i kenneln. Hon har fortfarande väldigt ytliga krystvärkar och de är dessutom på avtagande. Vi försöker stimulera henne med sockerlösning men får ingen effekt. Återigen känner vi rörelser i hennes mage så vi bestämmer oss att vi måste söka hjälp då valparna inte verkar orkar med en normal förlossning och Trissan inte får igång utdrivningsfasen ordentligt. Så det blir en akutresa till Anicura, Djursjukhuset i Jönköping. Där tar man blodprov som visar lite lågt kalcium - men inte superlågt. Det är ibland så att kalcium/kalk kan få tiken att börja krysta bättre. Trissan fick dropp med extra kalcium i men vi fick ingen reaktion.
Vi röntgade och såg 3 valpar i magen. Dock var 2 väldigt små och en liten, låg i fostergången. Ultraljud visade på 3 hjärtan som alla slog - men väldigt sakta. De skulle inte klara en normal förlossning. Det fanns ingen annan utväg än att göra ett kejsarsnitt. Eftersom personalen på operation klarar sig utan en orolig hundägare så satt jag i väntrummet och missbrukade kaffe. Jag skulle bli inkallad så fort de fått ut valparna - om de levde. Trissan behövde ju sys ihop och sen få vakna upp efter narkosen, så hon skulle anlända senare. Efter en dryg timme fick jag beskedet att de lyckats få ut alla 3 levande - men svaga och små. Jag fick strax därpå gå in på avdelningen och "vårt" rum. Där fanns en liten vagn med värmemadrass, 4 st plasthandskar med varmt vatten i, täcken och 3 små vilddjur. Det var en liknande vagn som man använder på BB när spädbarn är nyfödda. Vi hade blivit med trillingar i kenneln.
Den största av valparna satt fast i fosterkanalen. En liten kille låg i sin fostersäck, som sig bör. Sen har vi den stora sensationen. Lilltiken hade ingen fostersäck! Hon måste ha frigjort sig av den vid förlossningsstarten hemma på morgonen. Så hon har överlevt utan sin "fodersäck" i minst 6 timmar! Dessutom är denna lilla bitchen arg som få. "- Ge mig mat", skriker hon högt och ljudligt. När Trissan har återvänt så får jag fortsatt vänta med att lägga till valparna till hennes spenar för hon är groggy efter narkosen och vill primärt bara få vara ifred. Detta är frustrerande då valparna skriker efter mat - men maten inte är redo... Efter en halvtimme så får jag bättre kontakt med Trissan och presenterar valparna för henne. Hon är ju en erfaren tik så hon accepterar ganska så snabbt sina valpar. Några timmar senare får vi åka hem. Ibland kan det som börjar i moll - landa i dur. Inte minst beroende på 3 underbara valpar men även på att vi har en bra försäkring, så vi kunde hjälpa Livskraftskullen till livet och Trissan att bli mamma igen..
Nu har natten förflutit lugnt. Vi stödmatade lilltiken lite igår kväll, då hon är väldigt liten och har svårt att hålla kvar spenen i munnen. Hon har trots sin litenhet bra sugreflexer, men saknar lite styrka. Så vi hoppas att vi klarar att hålla alla 3 vid liv. Alla 3 är lovande och väldigt fina.























