Idag fyller mina små valpar en vecka. Till helgen kommer de förhoppningsvis att öppna ögonen och se världen för första gången. Så spännande! Redan nu är de små individer med olika personligheter. Det märks allt tydligare för varje dag som går. Alla hussarna och mattarna tycker det ska bli jätteroligt att se hur de utvecklas. Till jul kommer vi att ha huset fullt av små fyra-veckors-huliganer med vassa tänder och spring i benen. Härligt!
Jag kan inte låta bli att vara lite nostalgisk så här i adventstid. Bara liiite, så där som mammor kan bli ibland, ni vet. Förra året vid den här tiden hade jag nämligen också valpar. De föddes på allhelgona (den 30/10 -11) och var leveransfärdiga på juldagen. Pappa var även den gången min fästman
Apachie. Då blev det bara tre, en kille och två tjejer. Först kom Triumf, som bor kvar hos oss och som vi kallar för Tria. Sedan kom Bonus, som flyttat till sin nya familj i Norge. Och sist kom lilla Mirakel, som heter Wilja och bor i Vetlanda. Visst är de fina mina stora barn?
 |
| Min Sanna-matte och min lilla dotter Tria, som bara var 8 veckor förra julen. |
 |
| Här är hela 2011-gänget. Från vänster: Bonus, Triumf och Mirakel. |
 |
| Tria "Triumf" 1 år. Är väldigt lik sin pappa Apachie. |
 |
| Wilja "Mirakel" 1 år. Är mest lik mig, tror jag. |
 |
| Årets valpkull är också små sötnosar. Visst är de? |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
svenpeterdahlstrand@gmail.com