Trolla har somnat in.

Plötsligt så är dagen inne, dagen som alla hundälskare hatar. Dagen då det är dags att säga tack och adjö för alla nafsanden och bus, upptåg och mysiga kel, samt valpar. Trolla blev drygt 10 år. När matte Helena blev sämre och sämre så följde Trolla med i samma utveckling. Imorgon är det 7 veckor sedan matte Helena dog. Helena och Trolla hade ett tight band emellan sig. Trolla har aldrig tytt sig till mig. Så nu när Helena varit borta sista veckorna, känns det lite som att Trolla gett upp. Hon har ätit mat men ändå magrat ur betänkligt mycket. Hon har tappat mer och mer päls. Den päls som har funnits kvar har blivit mer och mer livlös,  "död" och råttfärgad istället för golden som hon varit tidigare i livet.  Idag somnade hon in lugnt och stilla. Ett värdigt slut för vår matriark-tik.

Sista bilden på Trolla. Ligga på husses

 tröja ger lite extra trygghet.

Ett litet ljus brann  för Trolla hos veterinären.

Det enkla och lilla säger ofta mycket.

Trolla hjälper dottern Alvina med valpen Don Vito 2018.

Trolla i rosett och dottern Tassa i tomtedräkt 2019.

---...---...---

Sen måste jag ju säga grattis till Mirakelkullen som föddes idag för 11 år sedan. Det var vår första kull i huset. Det var Portugisiska vattenhundar. Mirakel, Bonus och Triumf föddes efter en väldigt jobbig förlossning. Mamma Geisha och pappa Apachie är borta sen länge. Tyvärr så försvann även Tria - Triumf för några år sedan, också. 

De tre kämparna i mirakelkullen - 11 år sedan idag.

Grattis till pälströjorna!