Suck och stön!

Nu är jag nästan bara en stor, sparkande mage på fyra ben, säger matte. Och visst börjar det bli riktigt tungt. Det värsta är att jag inte riktigt alltid kommer ihåg att jag är så stor när jag ska hoppa ner från möbler. Inte så lyckat med magplask på golvet, tror matte och springer oroligt fram för att lyfta ner mig från sängen eller min favoritfåtölj. Ja, det är bra att de håller koll på mig. Som högdräktig matriark så tycker jag inte det är mer än rätt att de passar upp lite på mig!

De tvåbenta i flocken börjar undra om jag verkligen kommer att gå en hel vecka till, med tanke på att jag är så stor. (Enligt deras beräkningar bör det bli valpning i slutet på nästa vecka.) Eller om jag kanske har vääääldigt många valpar denna gång. De har i alla fall namn till 12-13 stycken så det ordnar sig nog. Denna gång säger de att det ska bli musiktema på valpnamnen. Vad då musiktema? Hur kul är det egentligen? Kan de inte döpa mina små godingar efter mat i stället? Köttbulle, korv, leverpastej och sånt. Sånt gillar ju jag!

Magen börjar bli minst sagt livlig. Det sparkar och rumlar rejält. (Fotat 22/11)

- Glöm inte bort mig, säger Atreyu.

Tria vill busa men jag orkar inte springa med min stora mage ...

... hon får busa med en nybadad och vild Atreyu i stället.

- Voff. Nu är valplådan färdig!